Ca 70 000 människor satt igår och svettades över vårens högskoleprov. Även jag satt där!Jag kände mig lite som en katt bland hermelinerna, detta av flera skäl:
-jag var något äldre än gemene man,
-det var länge sedan jag avslutade mina gymnasiestudier och
-jag hade inte samma krav på mig att lyckas som de som satt där.
Jag har ju redan ett jobb, en utbildning och närmar mig snarare slutet på min yrkeskarriär. Likväl vill jag fortsätta att förkovra mig, känns som jag fortfarande inte riktigt vet vad jag vill bli när jag blir stor. ;-)
Men de erfarenheter jag tar med mig från dagen överstiger klart de förväntningar jag hade innan provet. Jag gick dit för att jag ville testa mina egna kunskaper, men kom hem med långt fler lärdomar än bara vetskapen om mig själv och min kunskapsnivå.
Jag imponerades stort över både upplägget med den långa dagen och disciplinen som rådde bland deltagarna. Innan provet genomfördes gavs tydliga anvisningar vad man fick göra och inte. Den utsatta tiden hölls minutiöst, ingen kom för sent, ingen gick för tidigt. Alla hade med sig pennor, sudd och legitimation. Mobilerna var avstängda, ingen glömde det. Jag anade full koncentration vid alla bord och ingen enda avbröt med att samtala, viska eller röra sig i onödan! När hände det på en lektion senast? Som lärare satt jag och nästan njöt över engagemanget, den fulla koncentrationen, seriositeten och den totala uppslutningen från alla deltagare, såväl provskrivare som de som jobbade kring provsituationen. En erfarenhet bara det i sig!
Att jag som lärare dessutom kunde få en fördjupad förståelse för vad vi i skolan borde lära ut till eleverna, att få förståelse för vikten av att hålla sig till den "röda tråden" i undervisningen och att samtidigt även att få elevperspektiv på skolan och det arbete vi tillsammans utför där! Ytterligare en erfarenhet!
Jag inser nu, dagen efter, att jag bara genom att närvara på detta prov blivit klokare faktiskt, tro´t eller ej! Jag har fått ännu större vetskap om den undervisning jag bör ge, redan från tidiga år och uppåt i skolåldern. Att redan i mötet med sexåringarna tänka framåt vad som förväntas av eleverna, om ca 12 år eller som vuxna, är en viktig del att ta med i planeringen inför lektionerna, inför det padagogiska arbetet. Ofta rör man sig kanske i tankarna bara kring det aktuella ämnesområdet, terminens upplägg eller bara ett läsår framåt, men glömmer det stora livsperspektivet - att det jag lär ut nu till mina elever ska vara nyttiga kunskaper för dem hela vuxenlivet. Att jag som pedagog faktiskt har det ansvaret i mina händer! En nyttig påminnelse för mig som lärare!
Och att jag fick förmånen att sitta där och svettas ikapp med våra nya ungdomar utan att någon ifrågasatte mitt deltagande gjorde mig nästan tårögd. Ett härligt land som ger möjligheter till den som vill, även om man anses vara färdigutbildad för samhället.
Tack Högskoleverket för dagen!
Tack för de nyttiga erfarenheterna jag fick på köpet!
Och till alla lärare som läser detta, anmäl er till höstens Högskoleprov redan nu! Ni kommer inte att ångra er!